Fagerstromfallet

Kanalisering, eller "channeling" som det kallas på engelska, är en kontroversiell företeelse som kort sammanfattat går ut på att en människa använder sin kropp som kommunikationsinstrument i kontakt med andra intelligenser. Fenomenent kan ta sig uttryck på flera olika sätt, men vanligast förekommande torde vara varianten då människan försätts i trans varav intelligensen talar via denne. Det är emellertid inte alltid så är fallet, som vi snart ska få se i ett av de mest övertygande exemplen på interdimensionell kommunikation någonsin - Fagerstromfallet.

I mitten av 80-talet bestämde sig ufoforskaren Philip J. Imbrogno för att undersöka ett antal fall av kanalisering, för att genom skeptiska ögon kunna utröna om fenomenet kunde dölja något värt att fästa uppmärksamhet vid, inte minst från ett ufologisk perspektiv. Av de 40-talet fall han engagerade sig i var det högst en tiondel som inte omedelbart kunde avfärdas som humbug, varav ett av dem var av synnerligen kuriös karaktär.

Dean Fagerstrom i unga dagar.

På uppmav Philip Imbrognos kollega, J. Allen Hynek, besöker han 1982 en man vid namn Dean Fagerstrom (fr.o.m. nu DF) som residerar i ett enkelt hem nära Putnam Lake i delstaten New York. Det första intrycket motsvarar en man med välartikulerat och intelligent manéer, även om ölen och cigaretten som han samtidigt uppehåller sig med, avslöjar en enklare sida hos honom. 

Hursomhelst så står de och småpratar när DF plötsligt får en "ingivelse". Han går iväg till en liten byrålåda och tar fram en bunt papper som han räcker över till undersökaren. På inrådan av "Donestra", en högre intelligens som sedan länge varit i kontakt med honom, är det dags för dessa papper, som legat dolda för omvärlden i nästan 15 år, att offentligöras.

De första sex teckningarna - totalt uppgår de till nästan 40 stycken. Se länk längst ned för fler bilder.

Papprena innehåller komplexa diagram föreställandes avancerade tekniska principer och konstruktioner. Teckningarna ska ha uppstått till följd av en sällsam upplevelse natten den 19 januari, 1968, då DF vaknar upp mitt i natten och skådar vad som liknar en gammaldags mikrofon hängandes i luften. En spets kommer ut ur objektet och stannar precis framför hans panna, varav hela hans kropp börjar vibrera; strax är han totalt utslagen.

Dagen därpå vaknar han och beskriver hur han som i trans åker till en affär, köper pennor, papper och dylikt, för att sedan mer eller mindre isolera sig i ett rum och under 72 timmar skapa dessa märkvärdiga ritningar. Enligt undersökaren Philip Imbrogno har analyser visat att geometrin i diagrammen är helt felfria. 

Kärnan av en väteatom - enligt Fagerstroms kontakter.

Bland skisserna återfinns bland annat en fotonaccelerator, anmärkningsvärt för att vara från 1968.

Bilderna har vållat stort intresse hos de forskare, såväl fysiker som tecknare, som fått titta på dem. Röster har till och med insisterat på 20 års erfarenhet inom båda ämnen för att kunna uppnå de uppvisade resultaten.

Tyvärr är konstruktionerna inkompletta, de få försök till reella konstruktioner som gjorts har nämligen inte fungerat mer än några sekunder innan de överhettats; dock med intressanta resultat dessförinnan. Av naturliga själ vill heller inte ansedda forskare få sina rykten besudlade genom närmare umgänge med medium. Som så många andra liknande fall har det därför förpassats till obskyrare lagerlokaler.

Fallet Dean Fagerstrom rymmer betydligt mer än dessa teckningar, han ska förutom dessa ha kanaliserat otroliga stycken pianomusik, ett matematiskt skriftsystem och en skriftsamling rörande Swedenborgs mysticism. För mig är dock skisserna nog för att på allvar överväga kanalisering som konkret verklighet.

Jag har utgått från följande material, där finns mer utförlig information:
http://www.strangerthanscience.com/news_event/dean_fagerstrom.htm
http://www.binnallofamerica.com/boaa021311.html

Universums urålder

Den allmänt verdertagna kosmologiska teorin kallad Stora smällen, eller på engelska Big Bang, inbegriper att Universum uppstod för lite under 14 miljarder år sedan. Summan är på grund av sin storlek kanske svår att föreställa sig, men jämförs den med Tellus ålder som är beräknad till ungefär 4,5 miljarder år, har vår hemplanet funnits i en tredjedel av den relativa ålderssiffran. Så länge existensen manifisterat sig genom vårt materiella Universum har planeten vi sitter på varit med under periodens sista tredjedel. Läs gärna den meningen en gång till.

Avstånden baserar man på ljusets egenskaper. Framförallt rödförskjutning, som innebär att man kan uppskatta en himlakropps ålder genom att studera våglängderna från dess ljus. För att översimplifiera: ju rödare ljus, desto längre är våglängderna, och desto avlägsnare befinner sig objektet. Några av de mest avlägsna objekt man känner till är så kallade kvasarer. Dessa har rödförskjutningar som indikerar åldrar på över 10 miljarder år. Trots sitt avstånd lyser de oerhört starkt, därför menar man att kvasarer kan bli flera tusen gång större (energirika) än en galax som Vintergatan.

En kvasar.

Den nyligen avlidne astronomen Halton Arp var en av få forskare inom fältet som genom sitt liv öppet förblev kritisk mot Big Bang-teorin. Detta på grund av observationer han gjorde i samband med katalogiseringen av flertalet galaxer. Flera av de galaxer han hittade visade nämligen spår av förbindelser mellan dem själva och kvasarer i deras närhet. Eftersom de två olika himlakropparna enligt Stora smällen-teorin ligger åtskilliga miljarder ljusår från varandra borde det inte vara möjligt.

Galaxen NGC 7603 visar en tydlig brygga mellan en intillliggande kvasar.

Galaxen NGC 7319 har till och med en kvasar framför sig.

Arp menade att de kvasarer han studerat såg ut att komma från galaxerna, och att kvasarerna därför måste vara yngre eller som mest lika gamla som galaxerna han studerade. Rödförskjutningen måste därmed kunna bero av andra faktorer; möjligtvis kvasarernas interna sådana, för att vara specifik. Det har även gjorts oberoende observationer som ifrågasätter den etablerade uppfattningen om rödförskjutning. Till exempel den som gjordes i början av förra året där ett område på natthimlen fanns ha en kvasargrupp med en beräknad massa av 5% av synliga universum; vilket talar mot den kosmologiska principen om att Universum bör se likadant ut oavsett varifrån man observerar.
...

Oavsett vad som är sant tilltalas jag intuitivt av idéen om ett uråldrigt Universum. En värld vars varande är så uråldrigt att tid som vi uppfattar det upphör att vara ett meningsfullt verktyg att mäta det med. Är det ändå inte ett rimligt att antagande att Existensen föregår Tiden? 





.

Sjöliljan som försvann

Vad skulle hända om en respekterad fackman stötte på obestridliga bevis för att utomjordiska livsformer uppstått? Och hur skulle reaktionerna se ut om en av våra marsrobotar fann ett stensediment på den röda planetens yta som såg ut att vara en fossil?

Dr. Richard B. Hoover är en forskare som hann med 46 års trogen tjänst inom NASA innan han gick i pension 2011. Hans specialitet var bland annat astrobiologi och extremofiler, inom vilka områden han gjorde banbrytande upptäckter. NASA utnämnde honom t.o.m. till "Årets uppfinnare" 1992. Med en sådan diger bakgrund som Dr. Hoover har, måste man fråga sig vad det är som pågår när hans undersökningar, som tre gånger officiellt slagit fast att fossiliserade mikroorganismer återfunnits i (relativt) nyligen nedslagna meteoriter, blir ignorerade.

Kort sammanfattat har han hittat fossiliserade mikroogranismer i diverse meteoriter som under de senaste århundradet fallit ned på skilda platser på jorden. Exemplaren saknar, precis som alla andra fossiler, spår av kväve. Processen som resulterar i noll kväve kvar tar åtskilliga hundratusentals eller miljoner år. Därför är det inte konstigt att han framförallt nämner den totala avsaknaden av kväve som ett bevis för att de är uråldriga och därmed inte är resultat av kontaminering.

Trots dessa obestridliga vetenskapliga bevis blir han motarbetad av kollegor som påstår att det trots allt måste röra sig om någon typ av ofrivillig överföring av jordsliga rester (sic). På bästa Kafkamanéer viftar NASA samtidigt bort det hela med att sådana forskningsresultat måste genomgå en viss nivå av referentgranskning. Något den oförklarligt nog aldrig i tillräckligt hög utrsträckning utsätts för.

--

Varifrån kommer då dessa rester? En eventuell kandidat kan vara Mars. Där hittade nämligen en våra utsända rovers (Opportunity) år 2004 en sten vars yta visade en mycket intressant irregularitet, som skulle kunna tas för de fossilierade kvarlevorna av en sjölilja; hade den återfunnits på jorden. För vederbörande räckte det med en kort genomgång av fossilbilder på internet, för ett erkännande av de slående likheterna.

Originalbilden innehåller tre distinkta fossilkanditater. 

Inzoomning på "Sjöliljan", <---> En fossil funnen på jorden 

Oavsett om mönstret är resultatet av slumpmässigt slitage eller något annat, så är möjligheterna att gå från spekulation till experimenterade för alltid förlorade. Tre och en halv timme efter att bilden tagits, beslutade nämligen någon på NASA att det utmärkande området på stenen skulle slipas ned.

Förmodligen är inte Dr. Hoover ensam om att reagera på det märkliga i beslutsfattningen. Man behöver knappast vara expert för att instinktivt ifrågasätta logiken i detta destruktiva agerande. Försök måla upp scenariot, där en arkeolog så snart hen gjort ett eventuellt revolutionerande fynd tar fram en hacka och slår sönder det. Personligen har jag svårt att få det trovärdigt.

De tre intressanta strukturerna på stenens yta slipades ned till damm bara 3,5 h efter upptäckten. 

Som vanligt uteblir någon officiell förklaring från NASAs sida. Dr. Hoover säger sig emellertid ha fått ett inofficiellt svar från en anförtrodd som motiverade det hela med att de letade efter spår av kol. Argumentet kontras av att man inte behöver hitta kol för att säkerställa att något är en fossil. Men även om det så vore, känns det synnerligen drastiskt att bestämma sig för en operation som förintar fyndet på köpet.

Själv ser jag ingen anledning att tvivla på vad Dr. Richard B. Hoover har att säga och accepterar därmed också att utomjordiska livsformer är ett faktum. Det synnerligen intressanta i den här historien är dock att det verkar finnas krafter, som inte bara motsätter sig men även aktivt motarbetar idéen om ett universum fullt av liv, hur mycket som än talar för ett levande kosmos.